Rolf Edberg: naturvetenskaplig humanist

Författaren Rolf Edberg är av ganska sent datum. Det var först 1966 hans bok ”Spillran av ett moln” inledde en epokgörande författarkarriär. Visserligen hade han redan 1939 givit ut boken ”Ge dem en chans”, en berättelse om ungdomars situation i Sverige efter den svåra depressionen, men de stora samhällsfrågorna sammanfattade han först efter en längre politisk karriär. ”Jag har alltid varit yngst”, sammanfattade Rolf Edberg sitt liv så sent som några veckor före sin bortgång. Han var mycket riktigt landets yngsta chefredaktör då han tillträdde posten på Oskarshamns Nyheter 1934 och han blev landets yngste riksdagsledamot då han valdes in 1941. Kanske har hans ungdomliga insatser, och hans ungdomliga syn på livet, också präglat hans syn på dagens unga. Han sa, strax före sin död, att han skulle vilja vara en rebellisk tonåring igen. Han såg i alternativa strömningar, allt från miljörörelse till punkare, de positiva krafter som kan ifrågasätta ett stelnat samhällsbygge.

Det var den andan som präglade hans år som chefredaktör på Ny Tid, 1945-56. Han drev tillsammans med andra prominenta västsvenskar en hård antinazistisk kampanj under och efter kriget. Redan från dessa krigsår knöt han djupa vänskapsband med människor som Willi Brandt, Bruno Kreisky och nordiska politiker som kom att forma det europeiska samhällsbygget efter kriget.

Men Rolf Edberg tillhörde själv maktapparaten, samtidigt som han som den frie filosofen kritiserade de krafter som styrde åt fel håll. Han var ju en drivande politiker, han var ambassadör i Norge och landshövding i Värmland. Han var en sann internationalist som alltid kämpat för det gränslösa samhället. Hans första insats var att driva fram passfriheten i Norden och på senare år engagerade han sig hårt för Sveriges knytning till EU.

Men rebellen i Rolf Edberg agerade också från maktens taburetter. Vi har Rolf Edberg att tacka för att handelssjöfarten på Vänern finns kvar, att vattnet från vår största källa åter är drickbart och att många av dess stränder är skyddade. Han agerade för att stoppa skogsbesprutningarna på 70-talet och för att skapa en ny skogspolitik. Att hans skrivande också stimulerade FN till att skapa den första globala miljökonferensen (Stockholm 1972) är all omvittnat. Historien kommer med all säkerhet att lyfta fram Rolf Edbergs väl kända författarskap och mindre kända politiska insatser i ett nytt ljus. Vid Rolf Edbergs bortgång förlorade Sverige och världen en drivande kraft i arbetet för det ekologiska samhället. Rolf Edberg hade kraften och förmågan att brygga över politiska vallgravar av prestige och enfald. Det hade landet haft nytta av när den egoistiska snålblåsten nu viner som värst.

Edbergstiftelsen fortsätter att driva frågorna i Rolf Edbergs anda.

Bo Landin om Rolf Edberg i “Så länge skogen växer”